att stå på sig och få det som man vill.

Mina senaste dagar har varit rena karusellen. Allt har bara fallit som en pannkaka och jag vet inte hur många krokodiltårar som dröst ner. Jag har blivit ruinerad, trött på att inte kunna sova, slutat röka 24h för att jag inte hade råd, hatat alldeles för mycket och utan att ta i, levt som i ett fängelse (som om jag skulle veta hur det är).

Jag är så himla trött på att behöva kämpa för att kunna leva och bo där jag vill. När jag för en gångs skull känner mig hyffsat hemma ska det krävas så jäkla mycket för att kunna få det gå. Planerna inför den närmsta framtiden jag hade när jag kom tillbaka förra veckan är som bortblåsta och allt ser annorlunda ut nu.
Men jag är inte den som ger upp, utan det är bara att resa sig upp och göra det bästa möjliga just nu.