home sweet home

Ja hemma har man varit en vecka nu, och idag är det äntligen dags, ROOOOOOSKILDE. Håller på att packa ihop mig nu sen drar jag och Ullis och lever loppan i en vecka som bara vi kan. Sen är det inte långt kvar tills jag åker tillbaka till Australien <3

sydneybaby

har varit vaken i 30 h nu och kanner mig lagom sliten men det gor inget for jag ar i alskade sydney, alskar denna stad ngt otroligt. Sitter i en taxi nu pavag till paddington, har shoppat alldeles for mkt men jag unnar mig det idag efter allt slit. Kanske blir det ett besok hos frissan ocksa?

checking out

Lugnt om jag packar ihop mig på kontoret? Ska nämligen köra ner till Brisbane nu och sedan flyga ner till Sydney för spendera ett dygn där (längtar) och sen flyga runt halva jordklotet innan jag kommer hem. Jissus.

Några bilder bara för att ge er en inblick av hur mitt liv har sett ut i tre veckor;

kan vara världens bästa land?

Bjuder på några få bilder ni inte sett innan;

En vidrig men nice pool på rasterna. Här har det varit många nattdopp, fester och böter.

Så här såg jag ut i princip varje morgon efter alldeles för få timmars sömn, för mycket fest och för mycket jobb. Hur överlevde jag i 6 månader?

David, kan vara den sjukaste människan jag någonsin träffat, han är helt fantastisk, alla älskar honom, han är bra på allt, grym på att dansa och minst sagt grym på att spela gitarr. Han kan spela vad du vill. Aldrig hört ngt liknande. Ps, lägg märke till hans roomie som ligger däckad fast att det är full bas på. Haha.

Luke, mycket mer Aussie blir det inte.

Några av dom bästa i Brisbane när vi var tvunga att evakuera från ön.

Kan ha varit en av dom sjukaste kvällrna i mitt liv? En bild säger mer än tusen ord.

Koaaala på vårt lilla zooo på ön.


Jag tänker på mina 6 månader på Hamilton Island, vilka underbara människor jag lärde känna, som fortfarande betyder så otroligt mycket för mig, det trodde jag aldrig. Jag tänker på alla upplevelser jag varit med om som jag aldrig hade kunnat uppleva någon annanstans. Mitt jobb, så mycket jag fick vara med om där. Åh jag ler i min ensamhet av att bara tänka på hur lyckligt lottad jag är. Mitt hjärta är varmt av all kärlek.

Mitt liv på farmen, ja det är ju inget likt vad jag någonsin tidigare gjort. Nyttigt och hårt. Har träffat många intressanta människor här. Min boss Nic är utöver det vanliga. Han är lite som en pappa jag aldrig hade men ändå inte. Han har gjort så himla mycket för mig så som att stå för en stor födelesdagsfest, han lagar underbart god mat, hjälper mig med papper jag inte förstår mig på, han köper min bussbiljett för 2000 kr och kör mig till Brisbane så jag kan flyga för halva priset osv. Men jag jobbar också hårt för honom och gör man det så ger han 1000 gånger tillbaka. Jag behöver t ex inte betala 1000kr i veckan för hyra för att jag jobbar på bra. Han har varit med om det värsta men håller alltid flaggan på topp. Det är vad jag kallar inspiration.

Livet på farmen har fått mig att inse att ett jobb där man jobbar morgon till eftermiddag varje dag, förbereder lunch kvällen innan (ja jag för faktiskt det), går och lägger sig i tid. Det är inget för mig. Jag behöver variation, oregelbundna tider, fart och fläkt.

Livet här får en att inse vad som verkligen betyder något för en, eftersom det inte finns så mycket att göra så har man all tid i världen att tänka. Igårkväll var det fullmåne och jag tror inte jag har sett den så vacker innan, och i eftermiddags när solen gick ner, det var något av det vackraste jag sett. Kanske har jag lite för mycket tid över så att jag börjar bli koko?

T ex nu ligger jag och kollar på ett program om isbjörnar som filmas av en kamera som flyter runder täckt av ett isberg så att isbjörnarna inte upptäcker kameran och jag är fullkomligt fast.
Jag tror det är bra att jag lämnar farmen för denna gången imorgon, får lite distans och kommer tillbaka till en ny farm i juli. Haha.

Jag kan med handen på hjärtat säga att detta har varit dem bästa 7/8 månaderna i mitt liv. Tack vare detta underbara land, mina nyfunna vänner och allt vad det innebär. Snart dags för lite semester och när jag kommer tillbaka blir det en ny farm i en ny stat och när jag är klar med farmandet så jag kan stanna ett år till ja då ska det äventyras och levas.

Skoguden

JEFFREY CAMPBELL är min gud, alla hans skor är konstverk. Och idag kände jag att det var dags, så jag tog min J.C oskuld.

Henning Island

Kommer ni ihåg när vi var och campade på en öde ö utan tält och det ösregnade dem 14 timmarna vi var där? Jepps, Henning F*cking Island. Vad gör man när himlen öppnar sig och inte har några regnkläder, ingen båt som kommer förrän dagen efter, systemkamera & ipods blir vattendränkta? Jo man blir full, sjunger allsång, leker "burning tails", Twister, skrattar åt eländet, fryser ihjäl, försöker bygga regnskydd och somnar på stranden skedandes för att hålla någon sånär värme. Äventyr <3

idag...

...när jag jobbade så tänkte jag på något med "skållad råtta", fråga mig inte vad. Och så tänkte jag, vad heter skållad på engelska?

Skållad råtta = scalded rats

Kan vara bra att veta.

jag vill inte.

Livet rullar på här i St George, har en ny vän från Israel som jag är väldigt tacksam över. Hårt slit varenda dag och mina händer är mer eller mindre förstörda. Nåväl, jag har all tid i världen att tänka igenom saker och ting när jag jobbar (tror jag har gått igenom mitt liv 7 ggr) och jag tror min tid här har fått mig att komma fram till ett och annat. Jag inbillar mig iaf att det gör mig gott att vara här. 5 dagar kvar av jobb, sedan har jag iaf avverkat 21 dagar av mina 88 dagar jag måste jobba på en farm.

Ont i magen har jag inför vad som komma skall.

6 juni

för 3 år sedan tog jag studenten, 3 år. herrejesus vad tiden går fort. Man tänker tillbaka på vad man åstadkommit och vad man inte gjort. Under dessa tre år har jag hunnit med att leva loppan och jobbat hårt i Spanien, London, Australien, rest rundor i Thailand, semestrat i Bali och två mellan landningar på Strand & Speakers. Där någonstans mitt emellan försökte jag ta mig in i USA också utan någon större lycka.
Enda sedan jag satte min fot på gymnasiumet längtade jag tills det var över, kunna göra vad jag vill, jobba, resa, träffa människor från alla världens hörn, bli inspirerad. Det är det jag brinner för, och så länge jag har lusten kvar kommer jag fortsätta. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor, jag tror inte många klurar ut det heller, utan ödet för en någonstans. Något jag vet är att jag kommer inte gå tillbaka till skolbänken enbart för att normen säger, någon annan tycker att man borde eller bara för tidsfördriv. Om jag någon gång kommer plugga vidare, oavsett ålder så ska det vara för att jag vill och ingen annan.

Livet är till för att levas, allting löser sig på ett eller annat sätt, det är alldeles för kort för att tillfredställa allt och alla. Punkt slut.

just saying...

för ett år sedan...

Idag har jag befunnit mig St George i en vecka. Det har varit en väldigt lärorik vecka. I början av veckan ringde jag mor min och grät. Detta var det värsta av det värsta. Men vet ni vad, den inställningen håller inte. Man måste alltid göra det bästa av situationen.

Förutom att mina händer är förstörda och att jag ligger inne med värsta solglasögonbrännan så har jag det rätt bra här i ingenmansland. Mer än bra. Desto fler ställen man besöker ju tryggare blir man i sig själv.

Tro det eller ej, men jag hade den bästa födelsedagen med mina 16 närmsta vänner. Haha. Nickboss ordnade stort kalas med alldeles för mycket mat, tårta, öl och hemmagjord 85% sprit. Alla vi backpackers aka farmare njöt av att inte slita och det resulterade i 16 pers däckade överallt och ingenstans.


Åhhh livet.

jag lever

st george ar en mardrom, aker till farmen sju pa morgonen och slutar fem, rena rama slitgoran. Vindruvor kommer atas med omsorg framover. Ni ska veta vilket jobb det ligger bakom. Puh. Har rast nu och gommer mig i skuggan bland kossorna. 16 dagar kvar sen ar det slut for denna gangen. Gud vad jag langtar.